Blogg

Idag har jag och min gamla stallkamrat och tillika vän marie varit på äventyr med våra vacka hästar. Vi red längs med Göta Kanal som är otroligt vacker, men lite kallt var det! Sommaren verkar vänta på sig, vilket visserligen underlättar mina sista studier för terminen... det är betydligt lättare att motivera sig till att sitta vid datorn när det regnar och är kallt än när solen skiner. Här kommer lite bilder från vårt äventyr, oche n bonusbild på vackraste Lirio:

Livet rullar på i ett rasande tempo. Jag har fått nytt jobb på en högstadieskola i Linköping, vilket känns toppenkul. Vikarierar dessutom på ytterligare en skola, samt arbetar lite grann på gården. Därtill är det tentaperiod, och det står fortfarande tre underbara hästar i hagen. Aswan har jag inte tränat så mycket på sistone, utan jag har arbetat mer mer Mirabeau. Han sköter sig mycket bra, och går framåt i isn utvecklingen, framförallt vad det gäller respekten för människan. Ridningen funkar också bra, och jag varvar den med arbete vid hand för att han ska förstå bettets funktion. Det går bättre och bättre, superkul! Vacker som en dag är han också, och har till min förvåning blivit betydligt mörkare nu än vad ahn var i vintras.

Lirio växer fortfarande så det knakar, och mäter nu hela 129 cm! Kul! Lite nya bilder från gården:

Återigen var det länge sedan jag uppdaterade här. Jag har haft häcken full på alla fronter- hästar, resor, plugg och relationer. Jag är fortfarande ganska utmattad efter så mycket turbulens, men börjar komma på fötter igen. Jag har haft en härlig resa till Málaga, där det mestadels var semester och njutning. Mycket kul att prata spanska, se mer av den spanska kulturen och få mycket sol på näsan. Här hemma har min fantastiska medryttare Veronica varit på ridkurs med Aswan, vilket har gått utmärkt. Så småningom ska jag lägga upp bilder på det fina ekipaget här på hemsidan. Tack för all hjälp återigen Virre, du är magisk!

Den lille grå, Mirabeau, har skött sig mycket fint sedan jag kom hem. Vi arbetar från marken just nu, men jag kravlar mig snart upp i sadeln igen. Han är oerhört social, och tycker mycket om att få beröm. Jag märker att det är otroligt viktigt att jag är koncentrerad och tydlig med de regler som gäller när jag arbetar med honom, annars tar han sig friheter. Det känns verkligen som att vi är på rätt väg- härligt!

Lille lirio växer vidare, och börjar bli en något mer långbent minihäst. Han är fruktansvärt söt nu när vinterpälsen försvunnit och man ser hans drag bättre, och fortfarande lika social som förut. Hans dagar består av att äta av allt man kan komma på (idag var det taggbuskar på menyn), och busa järnet med Freya och Mirabeau. Nya bilder på alla underverken kommer så fort orken återkommer!

Så ÄNTLIGEN har min dator återvänt från verkstadens vindlande förvirringar! Den har varit efterlängtad, och mycket har naturligtvis hänt sedan sist. Klockan är nu mycket, så det blir svårt att åtege allt som hänt och händer. En kort sammanfattning kan se ut såhär:

1. Det har blivit vår! Energin kommer tillbaka med solen, och Ulvåsa blir vackrare för vaje dag som gräset växer upp.

* Lirio har äntligen börjat växa, och det med full kraft. Han har sett heltokig ut med en rumpa som varit minst 6 cm högre än manken, men börjar nu jämna ut sig något.

* Mirabeau är en fullvärdig medlem av flocken, och är också en riktig tonåring just nu. Ena dagen sköter han sig toppen, och andra dagen testas det för fulla muggar så att matte blir gråhårig. Jag har lyckats trilla av den lille vilden också, så nu är det avklarat! Inget mer sådant framöver... Vacker som en dag är han, och det är tur det.

3. Min tidigare praktik på en högstadieskola i närheten har resulterat i att jag fått vikariera mycket, och gör så även imorgon. Toppenbra för mig att öva, och ett välbehövligt bidrag till kassan.

4. En resa till Málaga i södra Spanien är på intåg, och på söndag bär det av mit solen, värmen och semester samt studiebesök på spanska skolor.

5. Min relation med min käresta har varit väldigt upp och ned och är så fortsatt, något som tar alldeles för mycket energi. Det är bara att hålla ångan uppe och göra det bästa av situationerna som uppstår.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det händer otroligt mycket i mitt liv just nu, och stundtals alldeles för mycket. förhoppningsvis lugnar det snart ned sig lite grann, det behöver och förtjänar jag efter otroligt mycket jobb, plugg, arbete med busiga hästar och relationer med mina nära som krävt mycket energi.

Nu blir det ytterligare en uppdatering här på bloggen. Dagen har varit underbar på många sätt. Framförallt för att hästflocken äntligen är komplett! Mirabeau har accepterats av alla hästarna, och ser lugn och nöjd ut. Han är näst lägst i rang, bara lille Lirio är lägre. Det förvånade mig att Freya som är betydligt mindre och yngre tog kommandot över honom, men han är ju verkligen inte någon kaxig kille. Jag och en av mina elever har varit på en härlig runda i skogen med Aswan och Tofa. Solen sken, och hästarna var fulla av energi. Nu längtar jag bara tills jag kan rida Mirabeau också! underlaget är tyvärr inget vidare om de inte har broddar, så det får bli senare i vår när vi bekantat oss mer med varandra.

På eftermiddagen målade jag gamla fönster som ska sitta på en veranda som jag, pappa och Björn snickrat. Nu är jag snart klar med allihop, det är nog närmre 20 stycken gamla fönster med spröjs. Alla extrapengar är välkomna, och ska gå dels till BE-körkortet jag snart ska köra upp för, och till den vackra grå som jag har på avbetalning.

Ikväll ska jag iväg på god middag med älggryta hos min extrafamilj. Det ska bli härligt att träffa barnen som jag vuxit upp tillsammans med, och umgås med trevliga människor. Februari är inte så dum ändå!

En lättnadens suck dras idag, efter mycket slit. Hästarna har tagit enormt mycket tid och energi den sista tiden, men nu hoppas jag att framtiden blir smidigare. Aswan och Mirabeau har ju gått tillsammans upp vid stallet, medan de andra 4 gått kvar i lösriften. Detta har bidragit med både mockning, fodringar, vattningar på båda ställena, osv. Jag har dessutom ridit Aswan och arbetat Mirabeau för hand, så mycket tid och motion har det blivit. Idag går alla äntligen tillsammans igen, och det verkar lugnt. Jag håller alla tummar och tår för att de ska vara snälla och skötsamma nu, så att Mirabeau kan få ro och bli redo att jobbas lite mer. Han kommer få "vila" ett tag nu, och bara vänja sig vid rutinerna och flocken.

Jag har dessutom varit sjuk ett par veckor, och imorse var första dagen på öänge som jag vaknade med energi. Det är härligt att vara sitt rätta jag igen! Ikväll ska jag åka och hälsa på min älskade farmor som kommit till ett äldreboende efter att ha ramlat på isen och gjort sig illa. Häromdagen när jag hälsade på henne på sjukhuset hade hon sin fina yllefilt på sig. Vi åt tårta, och när hon skulle dricka vatten hamnade allt vatten ur glaset i knät på henne. Jag, pappa och Björn skulle precis hämta servetter när farmor säger "Nu ska ni få se på riktigt ylle!", och slänger iväg vattnet, från filten, i ett hörn i rummet. Vi skrattade alla så vi kiknade- så vill jag också vara när jag är 88!

Båda mina stora prinsar sköter sig Så bra, att det är en glädje att hålla på med dem. Idag gick de tillsammans för första gången på en vecka, och det har gått superbra! Aswan är ju naturligvis högst i rang, men han låter Mirabeau vara ifred, och beter sig vettigt. De är glada när de får vara tillsammans, så det känns så otroligt skönt. Idag ledde jag dem tillsammans för första gången, och det funkade toppen. Mirabeau verkade först undra om han verkligen skulle gå bredvid Aswan, men märkte snart att det gick bra, och så tog vi oss lugnt från sommarhagen och upp till stallet. Han är också mycket trevligare att leda nu, och har förstått att jag behöver lite utrymme.

Nu har det hänt mycket, så det är bäst jag uppdaterar. Mirabeau, det vackra miraklet, har anlänt. Han har otroligt mycket personlighet, och jag är redan fäst vid honom. Idag lekte vi följa-John i hagen, och han är otroligt uppmärksam på små signaler. När jag stannar, stannar han. Jag kan flytta hans bakdel utan att röra honom, och han följer efter fint i trav. Vi övar en del på att backa, eftersom det är något han inte är så van vid. Han står gärna lite nära mig, vilket gör att vi övar en del på att han ska hålla lite distans. Han har inte riktigt förstått att jag väger en sisådär 400 kg mindre än vad han gör. Det är en herre som förstår snabbt, och som verkligen visar att han vill vara med! Han gillar allt jag gör med honom- vilken attityd!

Aswan är dock inte lika kär i nykomlingen som jag är, och har utsett sig till kung i hagen. Mirabeau hålls på avstånd från resten av flocken, och har fått en hel del nyp av Aswan. Därför går nu de två uppe i varsin hage där de kan se varandra, och står på box på natten. Jag hoppas att det ska fungera bättre med flocken när de två får lära känna varandra själva, utan att Aswan ska vakta sina damer.

Resten av livet rullar på som vanligt. Skolan är igång, och flera kurser verkar intressanta och det är jättekul att träffa studiekompisarna. Björn bor halvtid här och halvtid i Stockholm, beroende på hur mycket jobb han har som flyttgubbe uppe i storstan. Jag längtar efter honom när han inte är här, men glädjer mig desto mer när han väl är det. Han har varit ett enormt stöd den svåra tid som varit, och jag är hans största beundrare. Att han har så mycket tålamod- det är en dygd! Tack Björn, du är mitt hjärta.

Familjen består nu alltså av tre fyrbenta vackringar, som alla är unika i sitt sätt. Mycket kel blir det- det bästa i livet!

Har stannat hemma idag på grund av magsjuka. Lyckades trots det skriva en skoluppgift som ska vara inne nästa veckka, vilket känns skönt. Jag är riktigt trött när jag kommer hem eter praktiken, så då är det omöjligt att lyckas koppla ihop källor till tankar, till uppgifter... Jag har också läst ut en fantastisk bok: Min vän Leonard, som är skriven av James Frey. Jag har sträckläst den i några dagar nu, och trots att han skriver på ett väldigt annorlunda sätt faastnar jag som klister mellan sidorna. Härligt!

Hästarna mår bra, men Aswan beter sig lite underligt iblad när jag rider. Han slår med huvudet när jag tar i stångbettet, så tror det är dags att åka till tandläkaren med honom för att kolla hur det ser ut. Jag har tänkt göra det ett tag, men så blev det lite svårt att få någonting gjort när jag förlorade Pemba. Nu är jag mer tillbaka på banan, och har hopp om framtiden igen. Hon är med mig i hjärtat, och där kommer hon alltid att finnas. Sorgen kommer nog alltid att finnas med mig, men nu har jag börjat känna glädje igen. Det var en absurd känsla att rida Aswan några dagar efter att Pemba gått bort, och inse att jag inte kände någon glädje alls. Jag var som i en dimma, men nu har dne börjat lätta.

På söndag kommer det en ny stjärna till mig, Mirabeau som är en arabvalack född 2005. Förhoppningsvis kommer vi få många härliga stunder tillsammans, han verkar verkligen jättetrevlig. Jag kommer naturligtvis att uppdatera med bilder och mer information så småningom.

Lirio mår som en prins, och växer en del. Idag fick han en bit äpple, det tyckte han var mums. Jag tar upp honom till stallet en gång i veckan, framförallt för att han ska få öva på att vara ifrån de andra en stund. Det går bra, men han vill gå fort ner till hagen igen. Det kommer säkerligen gå lugnare när han vänjer sig. Det är ibland svårt att tro att han bara är ett halvår, för han är så trevlig och cool! På bilden är han tillsammans med Ronja, som är lillmatte till Sweeten.

Söndagkväll med kanelbullar och te. Jag hade samlat ihop ett gäng trevliga Akdemiska ryttare här idag, som pratade häst i biblioteket i Stora huset. Det var mysigt med umgänge och prat inomhus nu när det är så kallt. Vi tog dock en promenad ner till hagen där vi hälsade på Lirio och Pemba, och han charmade allihop. Pemba stod mest med näsan i höet, och jag börjar seriöst tro att hon är en bulimiker som glömmer att kräkas. Tjock som ett aber är hon, och när vi var på promenad igår åt hon så fort hon fick chansen, trots att vi gick max 15 minuter.

Jag har jobbat en del på sistone för att få ihop pengar till kurser, vaccinationer av hästar osv. Jag har et tjugotal gamla fönster som är under renovering, så där har jag att göra ett tag framöver. Det är mysigt att stå och pilla med dem medan jag lyssnar på radio. På onsdag börjar praktiken på en högstadieskola igen, det ska bli kul att träffa eleverna och min härliga handledare.

Så har han äntligen kommit! En liten, svart kille med världens vackraste bläs i pannan. Han är redan social, och börjar vänja sig med omgivningarna. Pemba gick hårt åt honom första dagen, men idag såg det redan lugnare ut. Hon är ju van att få all uppmärksamhet, och både hon och lilla Freya insåg snabbt att de kan köra med lille Lirio som så snällt springer undan när de hotar honom. Freya är dock lycklig över sin nyvunne kompis, och imorse stod hon och vaktade honom medan han vilade. Imorgon är det dags för Aswan och Sweeten att få lära känna honom, och sedan är flocken komplett! Jag är superglad över att ha fått köpa denna härliga lilla krabat, även om jag fortfarande har lite svårt att förstå att han verkligen är min. Men det där med ägandepapper är ju egentligen bara något teoretiskt- först när man blivit ett team känner jag att hästarna verkligen är mina. Jag ser fram emot att få lära känna honom mer, och ska uppdatera vad som händer med honom och vårt team-bildande!

Lirio och Freya

Tiden går fort nu! Jag har knappt förstått att det snart är jul, och än mindre att min nya häst kommer om mindre än en vecka. Det känns overkligt men fantastiskt. Efter en del funderande har jag beställt skjuts med en hästlastbil, för att få ha en lugn jul för egen del och en bättre resa för honom. Det ska bli grymt spännande när han kliver ur, jag längtar! Hans snälla ägare skickar bilder på honom regelbundet, och han ser verkligen ljuvlig ut.

Ridlektionerna är fortfarande igång, och jag är otroligt imponerad av mina elever. Annelie som är 12 år rider nu Aswan barbacka i alla gångarter i skogen, och sitter som ett smäck på honom. Det är häftigt att se hur fort de utvecklas tillsammans, framförallt eftersom hon knappt ridit förut. Min andra elev hade lektion igår, och fick testa att rida Aswan barbacka med bara grimma. Hon red sist -65, och har nu ridit Aswan 20 gånger. Igår gjorde hon både halt, igångsättning och volter med bara grimma! Det är fantastiskt! De är ett vackert ekipage, hon och Aswan. Hon är dessutom lika förtjust i honom som jag, och skämmer bort honom med pussar och morötter.

Imorgon åker jag till Stockholm för att fira julen och vänskapen med Björn, hans familj och mina fina vänner som jag inte träffat på länge. Det ska bli härligt med helledigt och umgänge, något jag inte brukar prioritera annars.

Nu händer det grejer!

Efter att under hela hösten ha funderat över en viss häst, har jag nu slagit till. En ny stjärna kommer snart att finnas i stallet och i hjärtat. Beslutet har varit otroligt svårt att ta, men nu när det är bestämt känns det mycket spännande, och otroligt roligt. Hästen i fråga är en 6 månader gammal Morganhingst, som är svart med bläs och två vita strumpor. Jag och björn åkte hela vägen ner till Simrishamn i Skåne i September för att titta på honom, men väl där råkade Björn få en hästspark i ryggen och vi tillbringade lika mycket tid på akuten i Ystad som hos hästen. Efter allt tumult var det svårt att fatta något bra beslut, men när jag för en tid sedan fick ett bra erbjudande om denna härliga häst kunde jag inte stå emot. Jag tror inte att jag kommer få ångra det! Hästen, som kommer få namnet Lirio (betyder Lilja på spanska), kommer förhoppningsvis att hämtas av mig och "klippan" Marie i slutet av december. Spännande!

I övrigt har jag praktik, men har äntligen avslutat denna termins studier. Praktiken är intressant och lärorik, och det är otroligt många möten med elever varje dag. Jag trivs bra, och längtar mer och mer efter att få ut min examen för att börja arbeta "på riktigt".

Allt för denna gång, jag hoppas (om inte annat för ekonomins skull) att det inte blir lika stora nyheter framöver. Må gott!

9 December 2009

Den senaste tiden har varit ovanligt lugn samtidigt som mycket händer.
Hästarna har varit friska och snön faller som om den har dåligt samvete för den förra usla vintern. Pemba har långvila efter den intensiva hösten där hon blev både inkörd och inriden. Hon verkar trivas utmärkt med att slappa, och är inte alls intresserad av att gå ut ur hagen när jag går därifrån. Alla fina muskler hon byggt upp försvinner sakta, men hon är nöjd med livet och växer fortfarande en hel del. Aswan borde egentligen vara igång mer, men jag har varit dunderförkyld och när jag idag blev bra ligger snön. Men nästa vecka får han snösulor, så då ska vi träna vidare.

Jag har har både praktik på en högstadieskola på vardagarna och tentor på helgerna, så många timmar har tillbringats vid datorn med stearinljus som lyser upp. Livet är trevligt, och jag ser fram emot tiden som kommer med mycket ridning och mycket umgänge med vänner.